Sayonara!
Nu åker jag till smögen me Minigrisen! Ses på lördag igen,
Au revoir, adios, arrivederci, auf wiedersehen, so long, hej dååååååå
/Narren
Jag är helt fyrkantig
Sitter här å kollar Bachelorette å käkar jordgubbar, mitt löfte till de högre makterna härom dagen var ju att det uteslutande skulle bli min kost bara jag inte blev sjuk. Så blev jag det ändå men gubbarna slinker ner ändå, man skulle haft lite glass till bara....
Jag hatar verkligen såna program som The Bachelor å Bachelorette osv. Lika mycket som jag avskyr kärleksfilmer. Förutom The Notebook förståss.... Den är som bibeln för kristna, som kakor för tjocka barn, som glass för Husdjuret, som alkohol för mig. Den rockar, men det är bara för det är riktig kärlek, det finns inte i nån annan film. För det händer bara en gång i livet, det är nog därför.. Alltså, jag, Husdjuret och The Notebook om 40 år, that's the we we like it.
Ett ljus i tunneln
Mitt liv är över. Eller kanske inte riktigt, men jag är så sjuk! Vad hände lixom, på en halvtimma gick jag från fina fisken till (vad det känns som iaf) dödsbädden.
Det känns som en vass kniv har fastnat halvvägs ner i halsen på mig och varje gång jag kollar mig i spegeln måste jag kolla två gånger om, bara för att försökra mig om att min näsa inte har väst och sitter över hela fejjan.
Å mina ögon ser ut som golfbollar. Stackars mig.
Fast nbån där uppe tycker nog synd om mig, livet är kanske inte slut ändå... Jag kommer in på facebook igen.
Halleluja!
Narren
Jag måste verkligen ha min egen Narr som gömmer sig här i krokarna någonstans. Igår skrev jag i bloggen;
"Jag är så lycklig att jag hoppar på mitt högerben igen, jag har bara två jobbdagar kvar och sen är det semester och det verkar som det ska bli fint väder! I just can't belive it. Nåt hemskt kommer ju hända snart"
Jag hinner knappt skriva in det förens bomben kommer. Det börjar krampa lite i benet så jag går och lägger mig tidigt för att låta det vila. Då, som på en given signal när jag lägger huvet på kudden, blir jag sjuk. Jag känner det i hela kroppen, näsan rinner, hostan kommer och tempen hög. Jag ligger och kan inte lova och lovar Gud att om jag bara kan klara mig från att bli sjuk, då ska jag käka jordgubbar och vitaminer uteslutande hela veckan och inget skräp.
Imorse mår jag lite bättre och åker ut till Kössö som planerat, sjukan blir bara värre och värre.
Så nu kan jag inte jobba imon, jag som för en gångs skull hade rätt många timmar, och jag kan inte gå ut!! Min onsdag är alltså kraschad. Det är k a t a s t r o f . Fy blä.
Nu ska jag stupa i säng.
God natt.
Om du dricker vin varje dag lever du längre!
Inget ont om Blondinella. Faktiskt jag tycker hon e rätt häftig med alla sina pengar å företag och sådär.
Men hur kul liv kan hon egentligen ha?
"Det var så skönt på studentflaket, vi sprutade som väl var bara 2.8or på varandra, så det var inte massa fylla."
Kul brud.
Buckets ska de va, ju söligare desto bättre
Frugan instämmer
Bulldog eller minigris?
Hon är ju slående lik en gris i många lägen, fast det kan man ju inte kalla henne när man redan känner drottningen av minigrisar, Malin. Malin är en blandning av minigris och mysmormor. Om ni träffar henne kan ni kalla henne vilket som, hon lyssnar till bägge.
Nej, Linda är nog mer som en liten hund. Fast ingen mesig hund som en liten töntig mops eller chihuahua eller hur det nu stavas. Appropå chihuahuas föresten, det där är nog också någon typ av penisförlängare för hundar tror jag. Att en sån liten meningslös hund (att dom ens kallar det hund, råtta är väl mer likt), ska få det tuffaste och mest svårstavade rasnamnet av alla, det måste väl vara som kompensation för vad ägaren faktiskt får?
I alla fall, Linda är ingen sån där som man hoppas upp och sätter sig på i första taget, hon har skinn på sin nos å hon e väldigt smart. Mycket smartare än jag. Inte för att det kanske säger er något. Men ändå, hon har typ 1000 i IQ.
Nej, jag skulle nog kalla henne för en bulldog. Hon var inte stjärna när hon var liten direkt men det börjar ta sig nu. Plus att bulldogar är typ det enda djur jag tål, och jag tycker dom e rätt söta med.
Här uppe e minigrisen Malin. Jag behöver inte förklara närmare tror jag.
Mysmormor kommer fram om ni luktar på henne.
Bulldogen Linda. Föklaring behövs knappast?
Nya tider
Jag är så lycklig att jag hoppar på mitt högerben igen, jag har bara två jobbdagar kvar och sen är det semester och det verkar som det ska bli fint väder! I just can't belive it. Nåt hemskt kommer ju hända snart, sån här bra början på veckan var längesen sist. TIll och med korven var rolig ida! Nåja, bättre än vanligt iaf...
Åh jag ska se till att det blir den bästa semester ja någonsin haft! Och så ska vi fira den med jättemycket öl på onsdag! Det rockar nu!
De här var droppen
Att jag bor i en yttepyttelägenhet jag vantrivs i kan jag leva med, att jag alltid får jobba när det är sol ute och alla andra är lediga kan jag leva med, att jag måste amputera bort mitt ben kan jag leva med, att jag alltid gör bort mig på fyllan och att jag aldrig kommer att gå ner i vikt, det kan jag leva med.
Men nu är det fan nog. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Jag börjar svettas, jag får en klump i magen. Jag vill börja röka igen av ren frustration, jag vill börja gråta, jag vill bara dö!!!!
Jag kommer inte in på facebook!
Bra deal
"Åh det är så dött på jobbet, jag kommer sluta rätt tidigt idag. Kan inte du komma hem till mig, det är så tråkigt att sova själv" löd samtalet ungefär. Jag hoppar upp å ner på mitt friska ben och blir överlycklig, jag hade sån ångest sedan dagen innan och detta var ju den perfekta lösningen.
Jag handlar massa gott snask, ringer till Elin och svänger förbi Mc Donalds innan vi bänkar oss på Charlottes soffa. Sedan bjussar vi in Anna och Nyström också så kollar vi på Bangkok Hilton, världens lääääääääängsta film (jag menar det, mitt under filmen var Anna tvungen att åka och hämta sin bror, när hon kommer tillbaka efter en halvtimma är det fortfarande samma scen). Så där sitter vi och har det mysit, jag, elin, Nyström och Anna. I Charlottes hus. Utan Charlotte. Charlotte kom inte hem tidigt, det kom tydligen mycket folk framåt kvällen. Så det sluta med att jag blev lämnad ensam i hennes stora läskiga hus när filmen varn slut och kunde inte gå och lägga mig heller- skulle hämta henne i stan när hon sluta jobba fyra imorse. Men allt för lite sällskap!
Charlotte är en liten djävul egentligen
Ja e stålmannen
Fast vi små arma stackare som var hemma i helgen gjorde minsann det bästa av situationen, det blev en sjukt lyckad midsommar. Åtminstone fram till ett visst klockslag och minus att jag tror jag tror jag måste amputera bort mitt vänsterben pga livshotande skador på det...
Midsommar i Hamburgsund & Fjällbacka 2008
Högtidstrams
Jag är verkligen en sån där pessimist när det gäller högtider. Jag tycker dom suger. Så mycket uppståndelse och förväntan innan fast det blir aldirg som man tänkt sig ändåså. Jag vet att jag är sjukligt bitter i detta ämnet men jag har faktiskt bra själ till det, här är några minnesvärda nyårsaftnar genom åren;
2004; Firar tolvslaget på hammarvägen på väg till ingenstans, slutar med att vi hämtar upp Niclas (som har firat ensam på Åkeredskolan) och åker hem till Johanna och käkar risgrynsgröt.
2005; Jag och Husdjuret bestämmer oss för att banga allt å ha lyxkväll hemma ist. Inte så roligt visar det sig det heller, åker till våra käraste och den festen dom är på. Firar tolvslaget i en överfull taxi på väg hem igen.
2006; Fullkomligt ösregnar på oss när vi kämpar oss ut till ängen på tolvslaget, vi som ännu inte har däckat av och fortfarande håller humöret uppe vill säga. Sedan avrundades kvällen snabbt.
2007; Äntligen en nyår jag såg fram emot, allt var perfekt. Två dagar innan nyår blir jag alkoholförgiftad och tillbringar nyår med ett glas vatten i handen, sittandes i en mjuk fåtölj.
Och detta var bara nyår. Midsommar ska jag inte ens gå in på. Fast jag gör det såklart ändå...
Åka motorbåt i ösregn me plattat hår å partyblåsan på, promenera över halva bohuslän i högklackat på en landsväg utan belysning, polisen stormar in och förstör festen etc etc.
Fast ja får nog börja tänka om snart egentligen, med tanke på att mina två senaste nyår- och midsommaraftonar vart alldeles kalaskuliga. Att jag är bitter inför högtiderna nu, det går nog mest av bara farten tror jag.. Den där preångesten is whats killin me tror jag.
"Amen du jobbar ju ändå, stanna hemma likaväl." Får jag höra när jag gnäller till folk, men guess what?!
Det tänker jag absolut inte göra. Fatta chansen att jag missar värsta grejen i så fall blir. Nej, klart jag ska va me och härja, jag tycker bara det är så dumt att det måste finnas högtider från början.
En sann historia 4
Ett av dessa samtalen kom från en man, han var alldeles upprörd i luren och hade svårt att formulera sig. Han hade inte svenskt ursprung heller så i en stressad situation hade han svårt att samla tankarna och därför visste han inte heller hur han skulle formulera sig;
Mannen: Hjälp, hjälp! Herregyyd ni måste kåma hit, ja har krockat med hästens broor!!
Polisen: Vad är det du har krockat med sa du?
Mannen: Oj oj oj, jag har krockat med hästens broor!
Polisen: Vem är hästens bror? Jag vet inte riktigt vad du menar. Har du kört på en häst?
Mannen: Neeeej, hästens broor!!!!! Han med hornen på hyvet!
Mannen hade alltså krockat med en älg. Hahahahahhahaha.
En sann historia 3
Helt plötsligt, out of nowhere, kommer det framrusandes en halvt hysterisk kvinna och rycker mig i armen. Jag sätter nästan min döskalle i halsen och blir lite irriterad, jag hade äntligen kommit fram till det jag skulle i min berättelse, men så ser jag hur kvinnan ser ut. Alldeles förkrossad frågar hon mig om jag kan ropa ut i högtalaren att hennes son ska komma till kassan. Följt av ett muttrande som lät som "jävla unge" men jag antog att det var bedrövelsen som gjorde att hon kunde säga så om sin egna son när han var på villovägar.
Jag förklarade för kvinnan att tyvärr så fungerar inte vår utropningsgrej, men jag och en annan tjej kunde hjälpa henne att leta. Om hon kanske kunde förklara pojkens signalement så hittar vi honom snart.
Kvinnan förklarar:
Han är 15 år och punkrockare..........
En sann historia 2
I alla fall (det var ju det där med att komma till skott...) så sitter vi i en taxi på väg hem, frugan å viking där bak å ja fick shot gun så ja satt å snicksnacka lite me Mr Taxis. Vi skulle lämna frugan på destination ett så jag hade tid att berätta Trollhistorien för Mr Taxis så länge. Efter att han har skrattat klart så berättar han att en liknande sak hände honom i höstas när hans dotter skulle börja på dagis.
Han lämnade av lillflickan me standardfraserna om att hon skulle uppföra sig snällt till fröknarna och de andra barnen och att han skulle hämta henne i eftermiddag.
När Mr Taxis och dottern åter satt i bilen på väg hem efter första dagen på dagis frågade Mr Taxis sin dotter om hur det hade gått:
Dottern; Det var jättekul på dagis, jag lekte hela dagen med Karlsson Banan!
Mr Taxis; Va sa du? Karlsson Banan?? Vem e de?
Dottern; Ja, Karlsson Banan, han var jätterolig att leka med!
Mr Taxis får konstiga tankar i skallen och nästa dag när han lämnar av dottern tar han upp det med en av dagisfröknarna.
Mr Taxis; Ehm jo, det är så att min dotter kunde inte sluta prata om att hon hade lekt hela dagen igår med någon som hette Karlsson Banan? Vet du något om det?
Dagisfröken; Men snälla du, jag försökte förklara för din dotter igår, han är inte Karlsson Banan, han är en kosovo-alban!
Hahahhahahahaha.
Det där med att komma till sak...
Det var i alla fall så här nu igen, för i mitt förra blogginlägg skulle jag inte skriva om någonting av det jag faktiskt skrev utan jag det jag skulle komma till var att det är asjobbigt att kolla på film med husdjuret. Hon är min bästa vän på jorden, jag älskar henne högre än rymdens ände om det finns nån och jag kan lixom inte tröttna på att umgås med henne.
Men till alla killar där ute, ta inte me henne på bio om det är er första dejt. Inte bara för att det skulle bli en astråkig och stel dejt och ett bevis på att du som kille har sjukt dålig fantasi, nej inte bara därför. Utan för att hon förstör HELA filmen genom att sitta och gissa sig till vad som kommer att hända, filmen igenom! Och Changeling är 2½ timma lång!
Åh nej, vad kommer hända nu Sarah?! Arghhh jag blir så arg, det är inte ens roligt Sarah! Hur kan hon vara så jävla lugn Sarah! Så får dom inte göra Sarah, fan om filmen slutar nu utan att man får reda på vad som händer Sarah!
Så sitter hon, och jag är en kvinna med kort stubin så mixen av att jag försökte ignorera henne samtidigt som jag fixk koncentrera mig stenhårt på filmen blev ett mindre utbrott på henne. Sen fick jag dåligt samvete och tänkte att hon kan få dom sista stjärnchipsen....
Mitt husdjur Linda
Ta det inte på fel sätt när jag säger att hon är mitt husdjur, hon e min bästaste bästaste vän i hela världen! och rätt ofta är det nog egentligen tvärt om i husdjursfrågan. Linda fixar en mysig sängplats åt mig, hon ställer fram mat på bordet till mig flera gånger i veckan och idag har hon till å me rastat av mig när vi var ute å cykla. Kanske inte rastat av mig bokstavligt talat, inte så att ja har kissat i någons trägård eller så, men vi cyklade faktiskt både till pizzerian och godisaffären.
Vi kom nämligen på den briljanta idéen att om vi cyklar mellan ställena behöver vi inte ha dåligt samvete för att vi precis tryckt i oss 3000 kalorier på tio minuter. Borde göra så varje gång....
I alla fall så hade vi planerat att först spela Cluedo (ni vet sällskapsspelet som går ut på att lösa mysteriet me Professor Senap å Tant Plommon etc), men eftersom utvecklingen går så mycket fortare framåt än va ja å husdjuret hänger med i så fick vi skippa tanken på en mysig spelstund rätt omgående. Det var nämligen så att man var tvungen att spela spelet me hjälp av sin DVD! Ett mysterium i sig om ja får säga mitt.
Så vi övergav den tanken och kollade på Changeling istället, ni vet den me Angelina Jolie. Var tvungen att övertala husdjuret om att se den, hade hon fått välja hade vi fått kolla på nån film som Kärlek 3000 eller The Dark Night eller Twilight eller nåt sånt där trams. Hur som helst så visade det sig var en genialisk idée av mig, som alla mina idéer. Lite konstigt slut fast ändå totalt värd att se! Om ni går in på husdjurets egna blogg http://olssani.blogg.se så kan ni också få se hur filmen slutar för så bitter blev hon.
Se bara vilka skräpfilmer hon föredrar.....
En sann historia 1
Jag vet inte riktigt vem det handlade om, men vi säger att det är en kompis på långvägar.
Han har en son, i tonåren, som är efterbliven. En dag när pappan är på jobbet får han ett samtal av sin son, märkbart upprörd:
Sonen; Pappa, pappa, jag har fångat ett TROLL!!
Pappan; Va?! Vad pratar du om?
Sonen; Jag har fångat ett TROLL! Kom hem!
Pappan slänger sig in i bilen och kör hem. Där hittar han sin son på trappen utanför huset, helt blodig och blåslagen.
Pappan; Men herregud, vad är det som har hänt!
Sonen; Jag har fångat ett troll pappa! Det är där inne!
Pappan rusar förstås in i huset för att se vad det är som försigår. Utanför deras toalett har sonen dragit för en stor byrå framför dörren, allt för att inte "trollet" skulle kunna ta sig ut. Pappan hör att det rör sig därinne och drar bort den stora byrån.
Gissa vad han hittade där inne?
En DVÄRG! Hahahahaha.
Dvärgen har nu polisanmält den unga killen för kidnappning och jag ska snoka i vad som händer sen.
Det är hemskt egentligen, sonen menade ju ingenting illa, han trodde ju verkligen att han hade slagits och fångat ett troll. Jag förstår ju dvärgen också, han visste ju inte hur länge han skulle få va kvar på toaletten, men de som borde stå till svars om någon är väl de som har hand om den här unga killen som uppenbarligen inte borde gå runt ensam utomhus, för hans egen och andras skull?
Tosse då...
Nu så!
