En sann historia 3

Ibland så har jag riktigt kul på Ica. Typ som en dag för några veckor sen, jag står å smaskar snask i självscanningen i godan ro och pratar om helgens bravader me vem som helst som orkar lyssna på mina historier.

Helt plötsligt, out of nowhere, kommer det framrusandes en halvt hysterisk kvinna och rycker mig i armen. Jag sätter nästan min döskalle i halsen och blir lite irriterad, jag hade äntligen kommit fram till det jag skulle i min berättelse, men så ser jag hur kvinnan ser ut. Alldeles förkrossad frågar hon mig om jag kan ropa ut i högtalaren att hennes son ska komma till kassan. Följt av ett muttrande som lät som "jävla unge" men jag antog att det var bedrövelsen som gjorde att hon kunde säga så om sin egna son när han var på villovägar.

Jag förklarade för kvinnan att tyvärr så fungerar inte vår utropningsgrej, men jag och en annan tjej kunde hjälpa henne att leta. Om hon kanske kunde förklara pojkens signalement så hittar vi honom snart.

Kvinnan förklarar:

Han är 15 år och punkrockare..........

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0