Flensberg

Igår (Midsommardagen) skulle jag jobba 12- 18. Klockan 17.15 blev jag hemskickad av min underbara kassaledare Monica som såg hur jag led där jag haltade runt och ojade mig. Precis när jag slutat och tultade runt i affären så ringde Charlotte.
"Åh det är så dött på jobbet, jag kommer sluta rätt tidigt idag. Kan inte du komma hem till mig, det är så tråkigt att sova själv" löd samtalet ungefär. Jag hoppar upp å ner på mitt friska ben och blir överlycklig, jag hade sån ångest sedan dagen innan och detta var ju den perfekta lösningen.

Jag handlar massa gott snask, ringer till Elin och svänger förbi Mc Donalds innan vi bänkar oss på Charlottes soffa. Sedan bjussar vi in Anna och Nyström också så kollar vi på Bangkok Hilton, världens lääääääääängsta film (jag menar det, mitt under filmen var Anna tvungen att åka och hämta sin bror, när hon kommer tillbaka efter en halvtimma är det fortfarande samma scen). Så där sitter vi och har det mysit, jag, elin, Nyström och Anna. I Charlottes hus. Utan Charlotte. Charlotte kom inte hem tidigt, det kom tydligen mycket folk framåt kvällen. Så det sluta med att jag blev lämnad ensam i hennes stora läskiga hus när filmen varn slut och kunde inte gå och lägga mig heller- skulle hämta henne i stan när hon sluta jobba fyra imorse. Men allt för lite sällskap!

Charlotte är en liten djävul egentligen