Högtidstrams
Jag är verkligen en sån där pessimist när det gäller högtider. Jag tycker dom suger. Så mycket uppståndelse och förväntan innan fast det blir aldirg som man tänkt sig ändåså. Jag vet att jag är sjukligt bitter i detta ämnet men jag har faktiskt bra själ till det, här är några minnesvärda nyårsaftnar genom åren;
2004; Firar tolvslaget på hammarvägen på väg till ingenstans, slutar med att vi hämtar upp Niclas (som har firat ensam på Åkeredskolan) och åker hem till Johanna och käkar risgrynsgröt.
2005; Jag och Husdjuret bestämmer oss för att banga allt å ha lyxkväll hemma ist. Inte så roligt visar det sig det heller, åker till våra käraste och den festen dom är på. Firar tolvslaget i en överfull taxi på väg hem igen.
2006; Fullkomligt ösregnar på oss när vi kämpar oss ut till ängen på tolvslaget, vi som ännu inte har däckat av och fortfarande håller humöret uppe vill säga. Sedan avrundades kvällen snabbt.
2007; Äntligen en nyår jag såg fram emot, allt var perfekt. Två dagar innan nyår blir jag alkoholförgiftad och tillbringar nyår med ett glas vatten i handen, sittandes i en mjuk fåtölj.
Och detta var bara nyår. Midsommar ska jag inte ens gå in på. Fast jag gör det såklart ändå...
Åka motorbåt i ösregn me plattat hår å partyblåsan på, promenera över halva bohuslän i högklackat på en landsväg utan belysning, polisen stormar in och förstör festen etc etc.
Fast ja får nog börja tänka om snart egentligen, med tanke på att mina två senaste nyår- och midsommaraftonar vart alldeles kalaskuliga. Att jag är bitter inför högtiderna nu, det går nog mest av bara farten tror jag.. Den där preångesten is whats killin me tror jag.
"Amen du jobbar ju ändå, stanna hemma likaväl." Får jag höra när jag gnäller till folk, men guess what?!
Det tänker jag absolut inte göra. Fatta chansen att jag missar värsta grejen i så fall blir. Nej, klart jag ska va me och härja, jag tycker bara det är så dumt att det måste finnas högtider från början.
