Ja e en godisbit....

Denna veckan började jag träna. Och jag har fan gjort det med bravur om du frågar mig. Och även om du inte gör det så talar jag om det ändå för jädrans jädrans va träningsverk ja har. Ja fattar inte folk som säger att det är skönt att ha det, det är ju bara pina ballerina.

Jag har till och med varit med Kimpa ute och sprungit, det är helt crazy men jag gjorde det. Eller Kim flög fram på lätta små trimmade ben och jag kom efter som den siste mammuten på jorden, pustandes och frustandes. Men en halvtimme klarade jag stolt av i alla fall! Eller 25 minuter var det kanske...(20 om ni skulle kolla upp det)

Men så har kakorna återvänt i repan hos mig och Matilda också så just nu känner jag mig bara bitter. För även om jag har tränat och vart duktig så har jag ätit bullar kakor och muffins för en halv armé på två dagar. Och det går lixom inte att säga nej när någon frågar heller;

För det första har vi inte fått kakor på jobbet på hela sommarn, utan behövt köpa själva. Och det är ju bara att konstatera att gratis är godast såklart...

För det andra vill jag ju inte gå miste om tillfället, man vet ju inte när man får kakor igen nästa gång. I och för sig kom det två kartonger fulla, men så som jag käkar när tillfället väl ges så lär lagret sina snabbare än vinden.

För det tredje så tänker jag innan att "jag har ju faktiskt tränat så jag kan äta med gott samvete". Sen när jag får dåligt samvete av att jag åt 5 kakor istället för en som dom flesta andra tog så tänker jag att, äsch, skadan är ju redan skedd, jag ska sluta efter idag.

Och för det fjärde, så vill jag ju absolut inte vara oartig och tacka nej när någon frågar mig, nej du, jag är uppfostrad bättre än så.

Dessutom mår man inte ens illa efter några dagars ätande, magen blir ju lixom van, så bli inte avskräckta om ni läser detta och tänk att ni inte ska bjuda på mer gottisnask, jag äter såklart för eran skull. Sedan tänker jag på alla andra som inte vill gå upp i vikt, om jag äter upp alla kakorna så finns de ju inga kvar åt dom andra att äta och då slipper dom bli tjockisar! Vad gör man inte för sina medmänniskor?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0