En sann historia 6
Vi har familjevänner till oss som vi känt hela livet. Dom har en son som är lika gammal som mig, Calle, och en dotter som jämngammal med min storasyster, Therese.
Vi firade alltid midsommar och semester ihop när vi var små på deras landställe i frillesås med våra familjer.
Jag och Calle brukade alltid springa runt och leta efter såna där pyttesmå grodor ni vet, såna som inte är större än en tumme typ. Vi lekte med grodorna och skaffade små hem till dom etc etc. Det var det vi brann för på sommrarna i frillesås. Men så, en sommar när vi gav oss ut i skogen för att hitta nya lekkamrater så fanns det inga grodor! Dom var helt puts väck, fanns ingenstans.
"Det är bara för att det är så varmt detta året, då trivs inte grodorna" var vad vi höra när vi kom tillbaka till dom andra tomhänta och gråtandes. Jahopp. Så kul blev den sommaren.
Men vi gav inte upp, Calle å Sarah var ju på uppdrag. Så ut i skogen begav vi oss igen och till slut så hittade vi vad vi sökte. En endaste liten groda fanns där i dungen, helt ensam utan sina kompisar. Gissa om vi blev lyckliga!
När det första lyckoruset hade lagt sig, var det bara ett problem kvar; Vems var grodan? Calle och jag kom in i en blodtörstig kamp, ingen ville ge ifrån sig sin nya vän.
Detta blev droppen, Calle blev så ifrån sig så han vidtog drastiska åtgärder.
Han BET huvet av grodan!!!!!!!!!!!!!
Hahahaha, förlåt om du läser detta nu Calle, men det är för bra för att inte delas med av!
Jag, Calle å Calles mor Ann-Marie
